smile ~

Ibland undrar jag vad folk vill mig.. Det är som att vissa ägnar sitt liv åt att få min uppmärksamhet, när jag inte ens orkar bry mig. Jag ignorerar dem, fastän jag kanske inte borde. Och även om jag gör det sen, vad tjänar det till? Det visar sig ändå att de bara är jobbiga i längden. Sånt visas ganska snabbt. Ska nog sluta att ta kontakt med folk jag inte borde ta kontakt med. Det gör mig antingen bara arg eller irriterad. Imorgon är det min domedag. Jag ska träffa M&M.. För andra gången på tre dagar. Kusinerna kommer kanske dit. Sa till mamma att jag inte vill men mina päron lyssnar aldrig. De skiter i vad jag tycker.. Även fast det är jag som faktiskt brukar följa med till våra släktingar. Brorsan brukar vara den som är hemma. Varför kan jag inte få slippa!? Bara en gång då jag verkligen inte vill? Nej men vet ni vad? Då måste man ha någon bra aneldning till det också! Jag är trött på släktingar var min.. Vill inte ha med dom att göra just nu. Dessutom var M&M här på Julafton ju! Varför ska vi dit då? Och varför är det så viktigt den här gången? Andra gånger de frågar så verkar det inte vara en inbjudan.. Den här gången var det visst. Sjukt. Jag förstår mig inte på vad mina päron säger ibland. En gång säger de en sak.. En annan gång.. En annan sak. De sa att de hade sagt att vi skulle dit till mig.. Men nej, det kan jag svära på att de inte hade! Första gången jag fick höra det var på Julafton då mormor sa " Vi ses på måndag! ".. Då känder jag mig lite " Hej-här-berättar-vi-allt-för-varandra? ".. De säger aldrig något till mig. De håller allt hemligt och säger det en dag innan, och om jag säger nej så säger de " Jo! Nu ska vi dit! ".. Fastän att jag kanske har andra ideer och annat för mig. Hade tänkt att vara med Marro imorgon, men då sprack det. De förstör allt för mig... Så Mamma var arg på mig ett tag men hon lär väl tro att jag går med på det imorgon. Bah, in her dreams..

Såg på En Geishas Memoarer idag. Helt underbar film. <3 Vacker och helt klart värd att se.

Just something to think about.

" Om ett träd tappar alla sina löv och blommor.. Är det fortfarande ett träd då? "
- Ur en Geishas Memoarer.

Lillan fick...
- En Pucca väska
- Målarfärger + penslar
- Webcam
- 1000 kr
- Halsduk
- Ta-bort-sminket kräm & pads
- Ett överkast
- En trisslott
...i julklapp


Ur "En Geishas Memoarer."

Photo taken by me.

Ibland tycker jag om min släkt.. Men bara ibland. För det mesta är dom bara jobbiga.. Men idag har dom varit helt okej förutom att de lägger sig i vad jag gör. Varför ska det alltid vara så himla intressant? De bryr sig inte i längden ändå. Säger jag något så glömmer de det sedan iallafall.. Mormor & Morfar (M&M) och Farmor var här idag.. Eller de är här nu. Vi har gjort leverpastej.. Inte så kul.. 50:e året i rad som M&M gör det nu.. Orkar inte bry mig om det, den är god men men.. Sen åt vi.. Var inte alls hungrig men jag tryckte i mig lite prinskorvar och en potatis.. Passionsfrukt.. Det går alltid ner.. Älskar passionsfrukt. Så himla gott. Saknar Mattis så mycket, men jag vet inte vad jag kan göra för att uppmärksamma honom att jag finns. Usch.. Var i Stlm igår med Marro och Kitten. Det var roligt. <3 Vi träffade på lite folk vi kände.. Mikkis och Sändrish. Sändrish kände igen mig. <3 Oh du sötaste. Hon frågade vad jag hette och så mindes hon mig. Underbart. Hon är så söt. Sen såg vi värsta söta clownen på Lava. Hon såg mig också, det skrev hon på Helgon sen. Hon var också jätte söt. Kitten köpte en prinsess klänning. Jättesöt. Mamma frågade om jag köpte något i sthlm och jag sa Ja.. Men det var ju då lögn.. Allt jag köpte var en hamburgare (äcklig) på McDonnalds och en Juice.. Det var en tidig julklapp från Kitten. Det sa hon. Tack Kitten. <3 Mikkis kände inte igen mig.. Bara när jag sa "JapanskSpeldosa".. Då verkade hon fatta. Fick en kram av henne. Tack fina människor som lyser upp min vardag.
Kitten - Kimi - Marro - Sändrish - Eric - Niklas - Yuki - Rådis - TK - Elina - Maria - Mirre - Limi - Mfl

Just something to think about.

Sändrish: " Vänta! " *Blir nästan ivägdragen av sin kompis. Pekar dock på mig* " Vad heter du? "
Jag: *Sitter i en soffa och fånar mig med mina kompisar* " Jag? Johanna. "
Sändrish: *Ser fundersamt på mig.* " Hm.. "
Jag: " Du är Sandra va? " *Flinar roat.*
Sändrish: " Ja! " Viftar med handen vilket betyder att jag ska resa på mig och gå till henne.
Jag: *Reser mig upp oh flinar litet* " Hej du.. "
Sändrish: *Kramar oväntat om mig.* " Shit, jag har något i ögat asså.. Gör skitont.." *Ser upp på mig igen* " Hur länge ska ni stanna här? "
Jag: *Ser på mina kompisar* " Hur länge ska vi stanna här? "
Marro: *Rycker på axlarna* " Ett tag? "
Jag: *Ser på Sändrish* " Ett tag.. Typ.. "
Sändrish: " Meh hur länge är det? "
Jag: " Vet inte.. Ett tag? " *Flinar lite.*
- Sändrish och mitt första samtal med varandra. IRL. <3

Jag förstår mig inte på min mamma ibland.. Jag vet att hon inte vill såra mig men hon gör det ändå. Igår blev vi arga på varandra. Varför? Jo, hon bad mig att gå ut med hunden vid halv tio. "Sista rundan" som det kallas ja. Men jag tyckte att det var onödigt för mig att gå ut då. .Dels för att jag såg på film och dels för att jag har jullov. Då blev hon arg och skrek, från soffan där hon satt, " GÅ UT MED HUNDEN! NUU! ".. Ja, så jag hade väl inget val. Sen så sa hon. " Jag men jag kan väl göra det då! " Men då sa jag att jag lika gärna kunde göra det eftersom hon ändå försökte få mig att få skuldkänslor. Då tyckte hon att jag var "martyr".. Tack morsan, säg bara vad du tycker och styr och ställ över oss andra. Jag har också känslor och tankar! Tro fan inte att jag är glad nu! Så.. Jag gick ut med hunden iallafall.. Sen gick jag in, släckte alla lampor och gick in på mitt rum. Då kommer morsan störtandes och försöker prata med mig. Jag säger bara en sak; Det går inte. Så jag skrek " LÅT MIG VARA! " och " GÅ HÄR IFRÅN! ". Då kallade hon mig för "Gnäll kärring." Ska hon säga!? Fan, det är hon som är gnällig och hon är en kärring! Fy fan vad arg jag var.. Det är jag fortfarande även fast hon ringde idag och pratade med mig.. Hon tror att det är bra nu.. Bullshit. Hon kan bara gå och drömma om det. Dessutom är jag fortfarande irriterad på Jimmy.. Och dessutom bryr sig ingen.. Jag har jullov.. Men alla skiter i mig som vanligt. Ingen ringer och frågar " Ska vi hitta på något? " eller " Ska du med till Nova? " Den enda som har ringt är Mirre.. Och då var hon i sthlm med Marro på Lava. Åh, så roligt för mig då.. Okej, nu gnäller jag för att nu är jag gnällig. Är så trött på allt och alla just nu så att det inte är sant. Tur att jag har hunden iallafall.. Han uppskattar mig hela tiden. Jag har inte hört av Mattis på säkert en månad nu och undrar vart fan han håller hus. Nej, jag tänker inte ringa. Varför? För att ge honom en chans att visa att han bryr sig. Han kan väl åtminstånde ta sig tid att skriva ett sms och säga att han lever? Hmpf.. Min mobil påminde mig om Die och Kecka's födelsedag idag.. Trodde och hoppades på att det var Mattis.. Men det var det inte.. Osis. Börjar tappa hoppet om honom just nu.. Finns inget som heter hopp i kärlek för mig.. Kan lika gärna lägga av med det totalt.. Tycker ändå inte om det eftersom jag bara sårar alla.. Men det kanske är som Kimi sa.. Livet är vad man gör det till..

Just something to think about.

Happy birthday to you,
Happy birthday to you,
Happy birthday deary Kecka and Die..
Happy birthday to you..

Grattis. <3

If you don't care, Then I'll not care..

Usch, idag har jag inte varit annat än lat. Hehe.. Bara suttit hemma och tråkat mest. Men men.. Så ska det väl vara kanske? ;) Det är ju första dagen på mitt jullov så. Ja.. Idag har jag funderat över det som hände igår.. Kom fram till att jag kanske överreagerade men det var skönt att få prata ut med någon. Jag behövde verkligen det.. Och Ewa har så bra svar allting. Hon och jag tycker ganska lika, förutom när det gäller bilder.. Hehe. Hon kan tycka att alla bli jätte snygga medan jag hatar dem. Haha. Men det spelar ingen roll för de blir bra sen, till slut. Men men.. När jag kom hem från Nova igår så såg jag mamma i fönstret.. Hon upptäckte mig och sprang ut i köket. Jag visste att hon skulle reagera så. Nu försöker hon leka uppmuntrad.. Ända sedan Ewa ringde igår. Hon stod där och åt på en apelsin. Varför ska hon alltid spela? Jag visste att hon skulle reagera så eller så skulle hon fråga mig en massa frågor.. Men jag bad Ewa att nämna att jag inte ville ha några.. Så jag tror Ewa sa det till mamma. Men det är rätt så skönt att man kan lita på Ewa.. Hon sa att jag fick ringa när jag ville och prata med henne. Jag tror att jag behöver det. Trots allt så kändes det som om jag lättade på hjärtat igår. Behöver ha någon jag kan anförtro mig till i såna lägen och Ewa är nog perfekt. Jag har alltid tyckt att hon har bra svar på frågor och bra förklaringar och så.. Även fast hon är vuxen. Vi är lika på något vis och hon sa att jag.. Är intelligent. Och att jag är modig för att jag vågar vara mig själv. Alla andra bara flyter med. Det kanske är så. Jag är nog inte så lätt påverkad.. Eller så är jag det. Men jag vill inte vara som "alla andra". Jag vill vara den jag är fastän det är riktigt jävla svårt. Men alla andra bara flyter med, gör som alla andra. Jag vill inte det! Jag vill inte se ut som dem.. Vill inte ha en massa brunkräm i fejset.. Locka håret på morgonen.. Vill vara barnslig.. Även fast de tycker att jag är dum i huvudet. Men det får de tycka, jag bryr mig inte. Jag har ingen lust att diskutera med dem om att man verkligen får vara sig själv.. För de skulle inte fatta vad jag sa.. De tittar ju bara snett på mig iallafall. Jag håller mig till de jag vet tycker om mig för den jag är. Ignorerar de andra sen. De finns inte i min värld. De är bara dimmor som svävar runt omkring i skolan. Ewa sa att jag låg före.. Att jag hade hittat den jag var och det kanske stämmer? Jag har funnit det man brukar finna i gymnasiet.. Sin personlighet. Sitt "jag". Jag har kanske funnit det.. Ewa påstod att jag hade gjort det och jämnförde med sin dotter Clara. Hon hade bara varit som alla andra för att alla andra hade varit modepoliser. Jag förstår att det är svårt då men så är det ju i min klass också.. Nästan. Vad gör man då? Man kan ju knappt göra om sig till en annan person utan att folk blir helt knäppa. De kollar snett på en, tycker att man är barnslig fastän de är det själva och så vidare. Äh, jag förstår mig inte på såna..

Just something to think about.

En fräckis.
Farmor njuter av julens atmosfär,
alla är samlade gammal som kär.
Mor står och rör vid spisen,
far är ute och sätter på...
...kaffet i köket, julfika snart,
i stugan pysslas det i en rasande fart.
Ute i kylan är snödrivan djup,
farfar vill gärna ta sig en...
...promenad i det vita vinterland,
utanför fönstrets rimfrostrand.
Fler gäster kommer in i husets sal,
alla är här för dom har inget...
...emot att här fira sin jul,
barnen leker och haver så kul.
Morbror på de små flickorna titta,
"Det vore fint med en liten...
...bulle till kaffet som nu är serverat,
till Kalle och hans vänner som har musicerat.
Och Benjamin Syrsa har sjungit så sävligt,
men alla tycker det låter för...
...resten, säger mor, är julmaten klar,
och far bjuder brännvin till envar.
- "Här finns till alla", hörs hans dova stämma,
"på landet bränner vi nämligen...
...inte upp alla sopor, vi källsorterar,
och spar pengar till allt vi konsumerar."
Efter maten börjar morfar att mot farstun lunka och säger:
- "Jag måste faktiskt gå ut och...
...köpa en tidning, vänta ni här,
jag kommer tillbaka om en stund sisådär."
Och snart kommer Tomten och delar ut gåver,
i soffan sitter mormor och...
...nynnar på julevisor med mera,
brevid tonårsdottern som börjat fundera.
Ska hon berätta på julaftonskvällen,
att hon faktiskt blivit på...
...ett sådant strålande julehumör,
för att hon på flaska har fått en odör,
som får varje man ner på knä och huk,
fast allt hon vill ha är ju deras...
...kärlek, men tänk nu ej på det,
för nu ska det sjungas om räven som smet.
Kvällen är slut, den har varit så kul,
och jag önskar er alla en riktigt God Jul!

Tja, tanken är att ni ska sätta in rimmande ord där det är punkter. ;)

Jag hatar min skolas påhitt om att ha betygssnack. Det är det värskta som ens existerar! Nästan.. Allt gick så bra. Jag började med SO. Kattis och Ariana är så trevliga så det gick bra, mitt påklistrande leende var okej.. Sen var det spanska och slöjd. Ja, jag har inte gjort mycket i slöjd men iallafall.. Ann-Marie tyckte att vi kunde sy en kjol. Okej, en kjol.. Hm.. Spanskan. Ja, den fungerar, går framåt osv.. Sen kom vi till hemkunskap. Ja, jag kanske inte ÄSLAKR att städa eller laga mat osv men iallafall.. Jag gör det jag har lust med. Sen var det bild. Jag älskar bild! Att måla/rita/skissa är det roligaste som finns, typ. Jag tror Ewa gillar mär jag gör det.. På något vis. Hehe.. Men men. Sen var det engelska. Skällde ut Caroline för att engelska lektionerna är extremt tråkiga. Musik. Ja, det var nästa ämne då. Det funklade att snacka om.. Vi har bara för lite musik. Jaja.. Teknik/Matte.. Jag har inte haft Teknik.. Hatar teknik.. OCH matte.. Men det var med Fredrik det där så jag kunde vara lugn.. Sen kom vi till Matte med Eda.. FY FAN. Jag bröt ihop, det var då jag inte orkade hålla masken uppe längre.. Allt var så grymt jobbigt liksom. Hon försökte säga att vi skulle hjälpas åt med matten, men jag orkade inte bry mig.. Jag skakade på huvudet istället. Jag ville inte lyssna på vad hon sa..Som tur var tog tiden slut snart och vi gick över till NO. När våran lärare Johan frågade hur det var så bröt jag ihop igen.. Grät som bara den och svarade inte på frågorna.. Orkade bara inte.. Väl hos Leo, som har svenska i vår skola, så klarade jag mig ganska bra.. Jag andades ut och kunde svara på en del frågor.. Vi pratade lite efteråt också.. Kunde inte sluta gråta.. Sen kom Caroline och vi pratade lite till.. jag berättade hur det låg till inuti mitt huvud och jag grät ännu mer.. Maria kom och kramade om mig. Tack Maria. Sen så gick Caroline och Ewa kom.. Pratade mer med henne och Maria satt brevid och kramade mig. Sen gick jag och Ewa in på Karins kontor och pratade mera.. Det kändes skönt att få ut sig allt som jag kändes just då.. Det var ju inte bara det om skolan! Det finns så mycket mer som gör mig nere/deperimerad och så vidare.. Är hemskt ledsen att jag inte kunde vara med på julrejen idag.. Förlåt alla..

Just something to think about.

Ensam i världen. Hon sprang som om det gällde livet. Det gjorde det kanske också? Hennes lilla tygkanin hängde på hennes arm. Hans huvud slängde hit och dit. Hennes lilla, vita klänning fladdrade om hennes barna ben medan hon sprang över kullerstenarna. Det var mörkt. Aldeles för mörkt. Kanske till och med läskigt mörkt. Hon ville inte vara här, men vad gjorde hon då här? Hennes tårar föll ned en efter en för kinderna. Det gjorde så ont. Inte bara i hennes fötter utan i hennes hjärta. Varför gjorde det så ont? Hon visste inte. Allt hon visste var att hon inte hörde hemma här. Hon borde inte få vara här. Inte nu. Ingen älskade henne. Inte ens hennes föräldrar. Hon snubblade. Slog i hakan och knäna i stenarna under henne. Blodet rann nu. Det sved överallt. Varför gjorde det så ont? Hon satte sig upp och kröp ihop intill väggen med tygkaninen hårt tryckt emot sin bröstkorg. Ett knall hördes och regnet föll snart ned mot marken. Hon satt där och beundrade det. Det var vackert. Tänk om hon var en regndroppe. En fri regndroppe som bara kunde segla ned från skyn och sedan dö. Regnet smög sig ned under hennes vita klänning och gjorde så att hon frös. Försiktigt kröp hon ihop lite mer och stirrade på de regdroppar som föll i den lilla vattenpölen framför henne. Hon funderade över hur det kunde kännas att vara så fri. Varför fick inte hon vara fri? Lätt tryckte hon tygkaninen närmare och stirrade ut i intet. Hon ville vara fri. Fri från all smärta.. Fri som en regndroppe.

Jag har skrivit denna lilla story. Acceptera att det är sträng copyright på den.

Jag fattar inte vad våra lärare tänker med ibland. Lilltån eller arslet? De påstår att vi ska upp till sthlm och göra något "julkul". Inget man förväntar sig vara rolig precis. Varför? Därför att de aldrig har gjort något kul när de har sagt att det skulle vara det. Så, vi samlades på centralen halv nio och åkte sedan tåg till Stockholm C. På tåget hade vi ganska kul åt Johan som inte hade någonstans att sitta, stackarn. Så han satt på golvet mellan mina och Marros ben. Iallafall det sista av tågresan.. Det mesta satt han i Marros knä.. Lite i mitt också. Men jaja. Åter till "Julkul" grejen. Vi kliver av och beger oss mot Kungsträdgården. Oh ja! Så roligt det verkar! Man hoppas på att få gå runt lite själv sådär ni vet.. Lärarna samlar ihop oss lite och ger oss en " LYSTRING!  " signal.. Typ. Så säger de att vi ska bli indelade i grupper. " Suck också.. " Tänker alla och vår bildlärare Ewa börjar läsa upp grupperna. " Grupp 1: Simon, Fredrik, Emma i 8:an...osv " De byter papper och skrynklar upp ett nytt. " Grupp 2: Johanna i 9:an, Stefan, Rickard A och Maria.. I åttan. " Yes! Jag fick vara med Marro! Jag log hela tiden tills vi fick ett papper med uppgifter på. Vår första uppgift var att gå runt och fråga folk hur mycket de hade tänkt att handla julklappar för i år. Tjuhu! Så kul man kan ha! Fy fan vad tråkigt.. Det blev ju bara värre sen! " Nu ska ni ut på hala isen! I kungsträdgården finns en isbana, där ska ni hyra skridskor, för pengar som ni får av lärare, åka ett varv och bli fotade av oss som bildbevis. " Den gjorde jag inte. Varför? Jag hatar och har alltid hatat att åka skridskor.. Dessutom hade jag ont i magen som fan. Men men, vad gööör man? Jo, man står brevid sin NO lärare Johan som hoppar glatt runt.. Tjuhu. Nej, det här var den tråkigaste dagen den här veckan..

Just something to think about.

Har ni någon gång tänkt på hur folk agerar när de kliver på bussen? Det första de gör är att titta ut över havet bland människor som sitter där. Sedan började de att gå.. Säkert så pular de ner sina busskort/bussbiljetter/bussremsa i plånboken eller liknande under tiden. De har valt ut en speciellt plats där ingen sitter. Där sätter de sig. Antingen så är de såna personer som erbjuder sig att sitta längst in så någon kan sätta sig längst ut. Det är snällt. Eller så är de såna som sätter sig längst ut med väskan, eller lika gärna ingenting, på sätet innanför. Hur tänker sånt folk undrar man? Det verkar som om de andra har en hemsk smitta som förs över om de sitter brevid en. Sjukt. Själv sätter jag mig alltid innerst. Men med tanke på att jag har åkt buss ensam sen jag var 6 år så är jag väl van. Men det finns en grej till som folk kan göra när bussen är full.. Eller inte riktigt full, det finns lite platser lediga. Antingen inner eller yttersäten. Men det finns såna som hellre står upp än sätter sig brevid något. Öh, lite förvirrande det där. Står man hellre och tar plats där barnvagnarna ska stå än att sätta sig ner och inte göra någon större plats alls? Sjukt. Sen finns det folk som sätter sig brevid andra på bussen men som flyttar då ett säte brevid blir ledigt. Öhm, man kan känna sig lite dissad då på något vis kanske. Men det är lite fånigt det också tycker jag.. Spelar väl ingen roll på vilket säte man sitter oavsett om man sitter brevid någon eller inte? Nja, bussmänniskor är svåra.. Tycker bättre om bil jag. ;P

Tänker börja med att tacka Kimi för denna underbara låt jag fick idag. Gazette's Cassis. Älskade den så fort jag hörde den. Tack, tack, tack Kimi! Sen tänker jag börja skriva ner det jag känner idag. Hm.. Tomhet kanske. Bra beskrivning. Jag vet inte hur jag mår idag, jag har inte känt efter. Kanske dåligt, kanske bra. Idag bakade jag och Maria pepparkakor. Vi hade väldigt kul tillsammans och det känns som om vi snappade upp en del tid som vi har missat tillsammans. Det känns riktigt skönt för vi är ändå ganska lika. Vi har en del lika åsikter på något vis. Huvudsaken är iallafall den att vi garvar åt samma saker.. Förutom en sak då.. Min mamma. Maria kan garva länge åt min mamma medan jag tycker att hon mest tramsar runt bara för att vi har besök. Hon är aldrig så när vi är bara familjen. Då är hon bossig mer. Visst tycker jag om min mamma men ibland känns det som om allt kretsar kring henne i vår familj. Just nu vet jag att hon har ont. Både i armbågen och i hjärtat. Ända sedan det där med min halvbror hände så har det blivit så anorlunda i familjen. Vi är inte lika glada på något vis. Men vi försöker. Dessutom har mamma fått en tennisarmbåge nu och vissa dagar kan hon ha riktigt ont. Det gör ont i oss alla då, på något vis. För hon kan vara en riktig bitch då.. Hon ryter och är arg hela tiden och man vill bara stänga av öronen för att slippa höra henne skrika på en. Det är det jobbigaste; när hon skriker. Hon kan skrika på en om småsaker.. Någonting som egentligen inte betyder något för henne alls. Men för det mesta är hon lugn nu.. Älskar henne trots allt..

Kan folk inte fatta att livet inte är så kul att leva ibland? Just idag har jag varit astrött, haft träningsverk i benen och knappt haft någon ork till något. Vi sjöng lucia sånger på morgonen, hade storsamling och sedan en liten samling. Sen åt jag inget på lunchen utan drog ner på stan. Gick dit med Marro, Nea (som båda sedan drog hem till marro för att städa.) och Maria. Jag och Maria letade julklapp till Ellika, vår vän från Australien. Ett halsband med tre hjärtan på. Det blev perfekt. Sen drog Maria hem och jag drog till Nova. Jag fick vänta en liten stund innan Marro och Nea kom dit. Tyvärr så drog de vid halv två och jag blev ensam tills kvart över två ungefär. Två stycken, jävligt irriterande, killar satt och försökte få min kontakt. Men jag orkade inte bry mig om dem. De var ändå bara irriterande. Iallafall så vid kvart över två kom min bror (tyvärr) och Jimmy. Det hade räckt med bara Jimmy, faktikst. Eftersom att min bror och Jimmy är så "otroligt" bra på att vara ironiska så tyckte de att det var väldigt skoj att sitta och "retas" med mig. Nu hatar jag dem. De gjorde mig faktikst väldigt ledsen när de sa såna saker. Som tur var så drog Jimmy sen och Marro kom.. Men då skulle jag gå. Så jag åkte hem.. På vägen mellan busshållsplatsen och mitt hem så grät jag. Jag orkade inte hålla inne alla tårar som ändå skulle komma ut sen. Varför är jag deras lilla "att-reta-och-mobba" docka? Det har alltid varit så med min brors kompisar. Och då menar jag verkligen alltid. Alltid ska de trycka ned mig, bara för att jag är släkt med honom. Alltid ska de trycka ned mig, för att jag lyssnar på den musiken jag vill. Alltid ska de trycka ned mig, när min bror är där.. Och så vidare! Jag kan inte gå någonstans längre utan att någon hackar på mig! Fan heller att jag tänker börja i min brors skola då! Finns bara mer tillfällen för dem att trycka ner mig mera.. Jag vill inte, jag vill bara försvinna. Inte en jävel kommer ändå bry sig, för vad gör jag? Det är som de säger.. Jag är bara en liten fjortis som försöker vara någon annan och lyssna på annan musik.. Så nu sitter jag här och gråter.. Som en patetisk skitunge som ingen bryr sig om ändå.

Just something to think about.
Sometimes I wish that I could die for just one day.
To see how the people around me would answer to it.
If they would go mad, crazy and sadistic.
Or they just would say "Life goes on" after me.
If they would cry on my funeral.
Or if they just would stand and look at my dead body with no feelings.
If they would change their life just because of my death.
Or if they would go on like they did before..
Yea, If I only could die for one day..

*Han förde huvudet aningen på sned, några hårslingor föll ned i hans ansikte och de bruna varma ögonen iaktog henne tyst.*
'' Ingen har sagt att din dröm är fel... Det kanske bara var så att den inte skulle bli uppfylld... ''
*Sade han lågt, nästan ohörbart. Han svalde stillsamt och fortsatte sedan.*
'' Du kommer alltid vara min.. Jag kommer alltid älska dig.. Du kommer alltid finnas med mig.. ''
*Han gick fram till henne och smekte ömt ned för hennes kind.*

Och om jag älskar dig..
Vad händer då?