smile ~

Shit, tror jag är paranoid alltså.. Har själv märt att jag ser mig omkring väldigt mycket när jag går på stan eller någon annanstan, även om jag är med kompisar. Ser mig till och med omkring i mitt egna hem väldigt mycket. Har märkt att jag inte alls gillar att vara ensam hemma lika mycket som förut. Förut då jag inte var så rädd som jag faktiskt är just nu. Är verkligen skit rädd och jag kan inte sluta oroa mig.
Har också börjat oroa mig för andra saker, så som att folk som vet om allt det här ska typ tycka att jag är skittöntig och bara "äh men vafan, palla med henne.. Hon är sjukt harig." .. För det är ju också det som gör att jag inte vågar eller vill göra vissa saker. Jag är så jävla rädd att möta honom någonstans. Det behöver inte vara här i min stad, det kan vara vart som helst. I Stockholm, i Uppsala.. Vart som helst. Jag vågar liksom bara inte..
Förlåt, jag är en riktig jävla fegskit men jag kan inte råför det. Det skrämmer mig mer än de flesta tror och jag är vaksam vart jag än går. Kan inte låta bli att lyssna till alla röster på stan, allas ljud från fötter.. Alla jävla ljud gör mig rädd. De gör mig galen också. Som när jag ligger i sängen och ska sova och så hör jag någon jävla bil som kör ned för våran lilla uppfart (som är av typ grus) så ligger jag spänd och lyssnar på vart den åker. Varför? Ja för änk om den jäveln har en bil? Han kan ju.. Ja.. Köra bil.. Shit..