smile ~

Jag hatar min skolas påhitt om att ha betygssnack. Det är det värskta som ens existerar! Nästan.. Allt gick så bra. Jag började med SO. Kattis och Ariana är så trevliga så det gick bra, mitt påklistrande leende var okej.. Sen var det spanska och slöjd. Ja, jag har inte gjort mycket i slöjd men iallafall.. Ann-Marie tyckte att vi kunde sy en kjol. Okej, en kjol.. Hm.. Spanskan. Ja, den fungerar, går framåt osv.. Sen kom vi till hemkunskap. Ja, jag kanske inte ÄSLAKR att städa eller laga mat osv men iallafall.. Jag gör det jag har lust med. Sen var det bild. Jag älskar bild! Att måla/rita/skissa är det roligaste som finns, typ. Jag tror Ewa gillar mär jag gör det.. På något vis. Hehe.. Men men. Sen var det engelska. Skällde ut Caroline för att engelska lektionerna är extremt tråkiga. Musik. Ja, det var nästa ämne då. Det funklade att snacka om.. Vi har bara för lite musik. Jaja.. Teknik/Matte.. Jag har inte haft Teknik.. Hatar teknik.. OCH matte.. Men det var med Fredrik det där så jag kunde vara lugn.. Sen kom vi till Matte med Eda.. FY FAN. Jag bröt ihop, det var då jag inte orkade hålla masken uppe längre.. Allt var så grymt jobbigt liksom. Hon försökte säga att vi skulle hjälpas åt med matten, men jag orkade inte bry mig.. Jag skakade på huvudet istället. Jag ville inte lyssna på vad hon sa..Som tur var tog tiden slut snart och vi gick över till NO. När våran lärare Johan frågade hur det var så bröt jag ihop igen.. Grät som bara den och svarade inte på frågorna.. Orkade bara inte.. Väl hos Leo, som har svenska i vår skola, så klarade jag mig ganska bra.. Jag andades ut och kunde svara på en del frågor.. Vi pratade lite efteråt också.. Kunde inte sluta gråta.. Sen kom Caroline och vi pratade lite till.. jag berättade hur det låg till inuti mitt huvud och jag grät ännu mer.. Maria kom och kramade om mig. Tack Maria. Sen så gick Caroline och Ewa kom.. Pratade mer med henne och Maria satt brevid och kramade mig. Sen gick jag och Ewa in på Karins kontor och pratade mera.. Det kändes skönt att få ut sig allt som jag kändes just då.. Det var ju inte bara det om skolan! Det finns så mycket mer som gör mig nere/deperimerad och så vidare.. Är hemskt ledsen att jag inte kunde vara med på julrejen idag.. Förlåt alla..

Just something to think about.

Ensam i världen. Hon sprang som om det gällde livet. Det gjorde det kanske också? Hennes lilla tygkanin hängde på hennes arm. Hans huvud slängde hit och dit. Hennes lilla, vita klänning fladdrade om hennes barna ben medan hon sprang över kullerstenarna. Det var mörkt. Aldeles för mörkt. Kanske till och med läskigt mörkt. Hon ville inte vara här, men vad gjorde hon då här? Hennes tårar föll ned en efter en för kinderna. Det gjorde så ont. Inte bara i hennes fötter utan i hennes hjärta. Varför gjorde det så ont? Hon visste inte. Allt hon visste var att hon inte hörde hemma här. Hon borde inte få vara här. Inte nu. Ingen älskade henne. Inte ens hennes föräldrar. Hon snubblade. Slog i hakan och knäna i stenarna under henne. Blodet rann nu. Det sved överallt. Varför gjorde det så ont? Hon satte sig upp och kröp ihop intill väggen med tygkaninen hårt tryckt emot sin bröstkorg. Ett knall hördes och regnet föll snart ned mot marken. Hon satt där och beundrade det. Det var vackert. Tänk om hon var en regndroppe. En fri regndroppe som bara kunde segla ned från skyn och sedan dö. Regnet smög sig ned under hennes vita klänning och gjorde så att hon frös. Försiktigt kröp hon ihop lite mer och stirrade på de regdroppar som föll i den lilla vattenpölen framför henne. Hon funderade över hur det kunde kännas att vara så fri. Varför fick inte hon vara fri? Lätt tryckte hon tygkaninen närmare och stirrade ut i intet. Hon ville vara fri. Fri från all smärta.. Fri som en regndroppe.

Jag har skrivit denna lilla story. Acceptera att det är sträng copyright på den.