smile ~

Jag har varit "inlåst" i mitt hus i snart över en vecka, skoj va? Man ba, wohoo! Frågan är då varför; Jo jag har lunginflammation. Eller hade.. Eller har.. Eller jag vet inte. Har knaprat tabletter i åtta dagar nu (väldigt exakt..) och dom hjälper väl, men jag hostar fortfarande och det gör ont när jag hostar. Jag tror att jag har någon form av träningsvärk eller något. För det gör hemskt omnt där när jag hostar. Och det sitter på fel ställe för att vara något med lungan säger mamma så.. Ja, träningsvärk kanske? När jag vilar så går det över delvis så när jag slutar hosta så hoppas jag att det kommer gå bort, för jag orkar inte ha ont när jag hostar, det gör att jag inte kan få upp mitt slem lika bra.. Och det är inte bra.
Jag vill gå till skolan på måndag.

I vilket fall som helst så börjar jag känna mig pepp på människor igen, kan bero på att jag har varit isolerad ganska länge nu och inte orkar vara det längre. Den här tiden har jag ju inte haft möjligtheten att gå ut, för att mamma inte vill att jag ska bli nerkyld eller något sånt. Lite jobbigt. Aja, vad ska man göra egentligen? Allt man kan göra är väl att knapra dom där tabletterna som snart är slut och försöka sova, som inte går så bra för att jag hostar. Hoppas att ingen i skolan har glömt mig bara. Haha känns lite löjligt att tänka så.. Men det känns lite så. Vet inte vad jag ska skriva om det, ehe... Och mamma har varit hemma några dagar nu, som om hon vill ha koll på mig eller något.. Jag vet inte riktigt. Det känns bara som att det leder till en massa bråk, för hon och brorsan blev sura på varandra nyss (han är ledig då och då..) och hon påstår att hon tycker synd om mig, även fast hon går omkring och suckar åt att jag tycker hon är jobbig. Hon hjälper liksom inte precis.. Inte brorsan heller.. Skulle nästan hellre ligga inne på sjukhus än hemma.. Där är det iallafall lugnt.


Mor och son i snövädret. Den ljusa, Loia, är vårat nya tillskott i familjen. Härlig liten krabat..