smile ~

.. Jag vet inte vart jag ska börja. Kanske ska börja med att säga att jag är på ett "nedfall" igen. Jag känner mig inte lika positiv och inte lika glad som jag gjorde för typ en-två veckor sen. Känner att jag behöver snacka med någon, och den jag är berädd att snacka med har jag redan meddelat.. Så denne vet det. Har visserligen inte sagt vad jag ska berätta, för det är en tung grej.. Men jag hoppas denne kan ta det, för jag måste verkligen få ur mig det till någon.
Det är bara en som vet allt det där.. Men honom berättade jag inte för frivilligt. Nja, han skrek på mig, bokstavligen, och frågade vad fan det var som var fel på mig. Jag blev rädd, har alltid haft respekt för honom, och jag ville inte förlora honom.. Så jag bröt ihop och berättade. Han är den enda som vet hur jag verkligen mår. Som verkligen vet att det där "jag mår bra" inte betyder "jag mår bra" utan mer "jag.. mår skit, men jag ler på utsidan så ni slipper ta skada.".. För jag vill inte att alla ska veta, jag vill inte att folk ska oroa sig.. För jag har alltid velat vara en stark person, och det är så som jag tror folk ser mig..
Jag känner mig opepp just nu, på allt. Och mitt skolarbete visar det. Jag lägger inte ner min skäl i det för jag orkar inte. Det andra tar upp för mycket plats i mitt huvud och jag känner verkligen att det tar stopp ibland. Jag vill inte att andra ska lida för det, att vi skjuter upp allting för det.. Och det tänker jag säga också. För jag tycker verkligen inte om att se folk lida för saker jag har gjort.. Eller sagt.. Det får mig att må dåligt, även om jag kanske inte visar det heller.
Jag kanske bara är väldigt kall av mig..?

Ibland saknar jag den där känslan av att hålla någon i handen..